bild Om julen försvann så skulle jag inte sakna det

Nu är det jul igen och nu är det jul igen, tjohej!

För mig personligen så är julen kopplat till något negativt. Jag är uppvuxen i ett alkoholisthem och när julen kom var fylla en naturlig del av julen. ”Hej tomtegubbar slå i glasen och låt oss lustiga vara!” är den värsta jullåten (visan) jag vet.

Jag kom speciellt ihåg en jul där jultomten var så full så han var tvungen att sitta ner och ”dela” ut julklappar, för att nämna en av många otrygga jular.

Sen jag fick mitt barn, som nu är 5 år, tog jag upp min bearbetning från det förflutna för första gången i mitt liv, och jag hade ingen aning om vad jag gav mig in på (mer om det i ett annat inlägg) men då iaf, när han var liten och när bearbetningen var i full rullning så kunde jag inte tycka om jul. Jag hatade allt som hade med jul att göra; julbak, julpyssel, juldekoration, julmat..you name it. Jag kunde dessvärre inte uttrycka mitt hat så mycket som jag hade behövt för jag var fortfarande så ”ny” med alla känslor som jag blev osäker på hur jag skulle hantera det. Men innerst inne så bokstavligen hatade jag det. Julen var så meningslös för mig så jag gjorde ingenting juligt hemma. Det enda vi gjorde var att hälsa på familjen.

Men nu, helt plötsligt..efter flera år, när mitt hat börjar sakta men säkert lägga sig..så börjar jag försiktigt (!) att gilla julen. Det kan vara mysigt men då måste det vara på mitt sätt med mina egna nya traditioner. Göra en helt sprillans ny jul för mitt barn och för mitt kommande barn, en mysig jul som jag aldrig fick. Som jag ändå vill ge.

Om jag fick bestämma till 100% så skulle jag ta bort julen men jag ser när min son dras med i jul-atmosfären, att han tycker om det, så har jag liksom inte mage till att ba ”nä du, här hemma blir det ingen jul!”. Jag måste ju ta hänsyn till honom också. Vi kan ju faktiskt göra en mysig jul på vårt vis. Men jultomten kan jag inte ljuga om (jag kan inte ljuga) och han finns inte, det är min son fullt medveten om.

Så den här julen har jag bestämt att bara han och jag ska fira den eftersom jag inte har någon vidare lust att hysteriskt ”måste träffa andra” på julafton. Nej, den här julen vill jag bara ha för honom och mig.

Julen är ett troendesystem, likt alla andra troendesystem: fars-dag, midsommar, påsk osv. Det har blivit bestämt att det är så för att majoriteten tror på det. Jag tror inte på den så för mig blir den inte på riktigt, men jag kan ta den och göra den till min sanning, på mitt egna vis. Men jag hade inte saknat den om julen försvann.

Namasté

Annonser

2 comments

  1. Jag tycker det är så sorgligt att det är så många barn som har den är upplevelsen av jul som du skriver om. Men vad fint att du hittat ett sätt att ge din son en del av julen. Det behöver inte vara så uppstyrt. Traditioner skapar man själv.

    Gilla

    • Det är jätte sorgligt! Men det är bra att det uppmärksammas mer tycker jag, för jag vet att så många som mig har haft liknande uppväxt och vi behöver vädra ut rejält.

      Ja ibland känns det för hysteriskt kring jul och jag kan verkligen säga att den här julen har varit den bästa julen jag någonsin har upplevt 🙂

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s