Barnuppfostran #4

Vi lever i teknikernas värld och den är här för att stanna vilket också ger nya utmaningar, framförallt till våra barn. Det är tv-program, dator, smartphones, tvspel, filmer osv. En hel visuell värld på mycket ont.

Att titta på en skräm för mycket är inte bra för någon av många olika anledningar. Man gör hjärnan van (som är mycket lättmanipulerad hos barn) att förlora sig själv till denna värld och som tillslut blir beroende. Hjärnan utsöndrar dopaminer till max så fort t.ex tv-spelet sätts igång eftersom just spel är grundat i ett belöningssystem som hjärnan svara an på.

Vi föräldrar ska ju vara vägledare till våra barn och inte diktatorer. Vi ska bemöta dom med samma respekt som vilken annan vuxen. Därför är det viktigt här att sätta gränser på ett sunt och förståeligt sätt.

Min son, Leon, får t.ex inte spela varje dag. Han har 3 speldagar i veckan där han också kan välja vilka dagar som han vill ha dom på. I speldagarna ingår det även att få titta på tv. Så 4 dagar i veckan får han varken spela eller titta på tv (de veckor han är hos mig, varannan är han hos sin pappa). Och när det kommer till tv-spel så får han heller inte spela några som helst ”skjutar” spel, där man skjuter och dödar varandra (inklusive lego-star wars) pga min tro. Jag vill inte att mitt barn ska lära sig att det är okej att skjuta överhuvudtaget även om det ”bara” är i ett spel. Och då har jag också förklarat för honom varför jag tycker så.

Jag har förklarat så pedagogiskt som jag kan vad spel gör för något med hjärnan om man spelar för mycket och vad som kan hända i framtiden. Och han har inte protesterat någonting. Han har bara lyssnat och tänkt efter för sig själv och ibland kan han själv ta upp ämnet om varför för mycket spelande inte är bra och vi börjar prata om det, vilket bara tyder på att han har förstått och accepterat min förklaring. Visserligen kan det hända att han kan beklaga sig över att inte får spela eller titta på tv men det hör liksom till. Barn klagar ibland och det är helt normalt. Huvudsaken är att jag håller konsekvent på vad som är bestämt.

När jag har satt den här gränsen så gäller det även för mig att hålla ett extra koll på vad jag gör. Jag kan ju inte säga till Leon att han inte får titta tv eller spela, och så sitter jag där själv med min iphone. ”Ett exempel är inte en väg, det är den enda vägen” är en mycket bra mantra att ha med sig.

Många gånger har jag upplevt att vi föräldrar gärna vill slippa ta ansvaret och vara lata genom att ge våra barn skärmar att titta på. Vi har förlorat vår kontakt med våra barn ännu mer genom teknologin, sorgligt nog. Från den dagen då jag upplevde att en gräns behövdes sättas så har min och Leons kontakt till varandra vuxit sig allt starkare. Vi umgås numera på ett mycket djupare plan och jag märker själv på Leon att han stormtrivs och blomstrar ännu mer.

Jag tror på gränser så länge man kan förklara för barnet på ett sätt som barnet förstår varför man sätter en gräns. I min uppfostran så brukar jag oftast tänka ”hur skulle jag reagera om något bemötte mig såhär?”Jag skulle bli jävligt förbannad om någon satte en gräns för mig som inte har någon grund överhuvudtaget! Som sagt, barn är inte annorlundare än oss vuxna bara för att vi kom till denna värld före dom. De är i samma behov av kärlek och respekt och precis lika värdefulla. Låt oss bemöta dom därefter.

Namasté

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s